Secret Service - Ye-Si-Ca


Att göra en hit kan ibland kännas enkelt. ”Oh Susie” skrev jag på kontorets Wurlitzer-piano på mindre än tio minuter eftersom jag behövde ha med mig något att spela in i studion. Jag hann inte ens känna efter ifall det var något bra jag hade gjort.

Uppföljaren ”Ten O’ Clock Postman var svårare. Det är alltid marigt att tackla en framgång…

Men att börja med ett andra album var först som att gå rakt in i väggen. Ingenting bra kom ut ur mig. Men under ett besök på The Cutting Room, där vi graverade våra inspelningar, hörde jag den nya Blondie singeln.

Jag älskade Blondie och deras producent Mike Chapman. Jag var dessutom inspirerad av ”Heart of Glass” när jag skrev ”Oh Susie”, så när jag blev tillfrågad om jag ville lyssna så tackade jag genast ja.

Det jag hörde blev en chock för mig. Blondie hade bytt stil och deras nya singel ”The Tide is High” var i reggae-tempo och en jättehit!

Jag åkte hem mycket fundersam. Om Blondie kan, varför kan inte vi? Grabbarna i bandet hade ju tidigare spelat någon sorts popreggae som de kallade ”frukt-reggae”, så varför inte?

(Att Sonets dåvarande marknadschef senare hörde resultatet och ironiskt tyckte att vi skulle byta namn till ”Kameleonterna” var bara korkat. Tyckte han att det gällde även Blondie?)

Jag knåpade ihop en melodi och vi spelade in den i OAL-studio en kväll varefter jag åkte till Björn med en kassett där jag själv hade trallat sångmelodin till bakgrunden.

Jag lade mig som vanligt på Björns soffa medan han lyssnade och hummade till låten. Sedan sa han:

- Gubben, vad säger du om ett tjejnamn som titel? Jessika skulle passa in…

- Hm, sa jag. Snyggt namn men är det inte lite fantasilöst att ha ett tjejnamn som titel så snart efter ”Susie”?

- Vänta, sa Björn och klottrade ner något på ett papper som han sedan visade mig. Man kan göra så här:

”Ye-Si-Ca” - Vad tror du om det, gubben?

Så blev det. Ola ställde sig vid micken och både sjöng och skällde som en hund. Vi mixade med hundskallet kvar och singeln pressades. Som baksida valde vi ”Crossing A River” en mörk reggaegungande liten låt med finurlig text av Björn:

“I gonna find a detective, who works for a dollar a day”

Några tyckte den var bättre än Ye-Si-Ca, däribland min dåvarande hustru Pernilla…

Men Ye-Si-Ca var ändå den potentiella hiten, det var de flesta trots allt överens om.

Premiäruppspelning var på ett stort diskotek i Stockholm där Uffe och Tony efteråt skulle dela ut gratis singlar och jag, som även hade blivit lite av bandets fotograf, var där för att föreviga det hela med min kamera.

Discjockeyn ropade ut: ”Nu ska ni som först i världen få höra Secret Service nya hit-singel

”Ye-Si-Ca”! Efteråt står två killar från bandet och delar ut singlar till er i publiken så långt det räcker!”

Låten dånade ut över dansgolvet på högsta volym, men ingen, absolut ingen gick upp!

Den gick helt enkelt inte att dansa till. Den var struttig och med alldeles för svaga trummor.

Ingen kom heller och bad Uffe eller Tony om någon gratis singel efteråt. Vi dröp alla tre därifrån bakvägen, skamsna och förlägna. Tillbaka till studion och mixa om, det var ett måste!

 

”Ye-Si-Ca” blev sedan om-mixad och en jättehit i Tyskland liksom i hela Sydamerika, både på engelska och spanska! Skam den som ger sig!