How Could I Live Without You – Lisa Nilsson


En natt under slutet av åttiotalet, strax efter att min pappa gått bort, hade jag en lång märklig dröm. I drömmen sprang jag fram och tillbaka i en lång korridor och öppnade dörr efter dörr för att hitta en toalett. Kanske var det på ett sjukhus, kanske var det på ett kontor.

I ett sällskapsrum i slutet av korridoren satt min pappa och Ola Håkansson. De lyssnade tillsammans på en låt jag hade gjort i en liten skruttig kassettbandspelare.

”Det är en sån jävla hit!” skrek Ola gång på gång och slog näven i bordet så som han brukade göra når jag skrivit något bra. ”Ja, den är väldigt bra” hojtade pappa, som i livet aldrig hade umgåtts med Ola och aldrig kommenterade min musik, även fast han var lite stolt över mig ibland.

Jag hörde dem spela låten om och om igen medan jag rusade fram längs korridoren i mitt desperata toalettsökande och när jag vaknade kunde jag hela melodin, alla harmonier och också två solon. Ett Chopin-liknande pianosolo som modulerar från Eb-dur till Eb moll och ett mer pampigt. Till och med refrängtiteln från min sång i drömmen hade etsat sig in:

“How Could I Live Without You”.

Kanske var det pappas försök att meddela mamma, vad vet jag? Det var många konstiga saker som hände när pappa dog…

Jag gick upp, gjorde mitt toalettbesök och gick och lade mig igen. Allt satt kvar i mitt huvud så jag behövde aldrig gå till pianot för att memorera ner låten.

På morgonen i studion berättade jag om min dröm för Ola och Anders. Jag spelade och sjöng det jag drömt för dem på studioflygeln och Ola sa direkt att det där skulle säkert passa en ung sångdebutant som Billy Butt hade skrivit kontrakt med. Han hade sedan ringt till Ola för att höra om vi hade någon passande låt.

Lisa Nilsson hette hon.

Ola och Alexander skrev en text till min titelfras och Anders och jag började programmera arrangemanget. Jag kunde inte välja så vi behöll till sist både det pampiga solot och Chopin-solot som Anders spelade in när jag satte tonerna på flygeln exakt efter hur de var i drömmen.

Så kom Lisa Nilsson till studion. Hon var väldigt rar och sjöng så att armhåren reste sig på oss alla tre.

Lite senare skulle Lisa Nilsson uppträda i något sammanhang i London. På den tiden var detta en stor händelse och SVT Nyheter skulle därför intervjua henne från London på bästa sändningstid. Kanske skulle hon sjunga en snutt av låten?

Anders och jag bänkade oss framför tv:n i studions kafferum och väntade spänt…

När inslaget kom så berättade Lisa Nilsson för tv-reportern att hon inte alls tyckte om sin nya singel, det var ju pop och hon gillade bara jazz. Någon sång i tv blev det inte heller.

Detta tillsammans med det faktum att Billy Butt var bättre på att signa artister än att få ut musiken på marknaden, gjorde att ”How Could I Live Without You” aldrig blev den hit vi trodde så mycket på.

Det fanns däremot bransch-människor i USA som väntade på att Whitney Houston skulle repa sig så att hon skulle kunna göra en version. Den skulle passat henne som handsken tyckte de, men tyvärr gick det som vi alla vet bara utför för Whitney, en av de bästa sångerskorna någonsin.

Den är en av de låtar jag fortfarande gråter till när jag hör den. Både för melodin, Lisas sång, för minnet av min märkliga dröm men även för låtens öde.

Lisa gjorde sedan succé som popsångerska med låtar som ”Himlen Runt Hörnet” av Mauro Scocco. Och ingen skugga över Lisa. Jag har träffat henne senare, hon är gudagod och jag hoppas och tror att hon numer har ändrat uppfattning om ”How Could I Live Without You”.

Lisa Nilsson
How Could I Live Without You
Lisa Nilsson How Could I Live Without You